Hur bänkskyttet kom till Sverige

Det finns en del som har funderat över hur bänkskyttet egentligen kom till Sverige och blev en sport. Jag har själv funderat lite över det, så jag beslutade mig att åka ut till Torsten Åström och intervjua honom, om hur han började med att starta upp bänkskyttet här i Sverige.

Intresset för precisionskytte väcktes 1974 då Torsten gjorde lumpen på K4 i Umeå, han hade en lumparkamrat vid namn Göran Jonsson från Vilhelmina som var en skyttegalning, och kunde nämna snabbt vad det var för patron som kom flygandes i ögonvrån. Så på kvällarna satt de och diskuterade skytte och vapen.

1976 insåg Torsten efter att han inhandlat egen utrustning för handladdning, att man kunde få en vanlig älgstudsare att skjuta riktigt bra med egen laddning. Så han började laborera med olika laddningar och fördjupade sig i det, i ett syfte att få små träffbilder.

Det första vapnet han sköt med var en Carl-Gustav 1900 30-06, med en Leupold 6,5×20 kikare, så redan då var det bänkskyttestuk på riggen. Han bytte pipa till en Shilen sporter profil och träffbilderna minimerades ytterligare.

Vid det här laget så stärktes intresset för honom och sköt träffbilder under 10mm.  

Till en början så var det Torsten och pappa Lars Åström som tävlade mot varandra och då helt utan vindflaggor. Torstens föräldrar Lars och Margit fick en del jobbiga nätter, när pojken deras var så ivrig på att skjuta och slå sina personliga rekord. Det sköts dag som natt förbi deras sovrumsfönster, när skymningen kom så fick bilar stå igång med helljuslamporna på för att lysa upp skjutbanan.

Torstens kusiner Tommy och Torbjörn Åberg, var också 2 personer som laborerade tillsammans med Torsten, för att få studsarna att gå. De tävlade också en del mot varandra.

1984 anordnade tidningen jakt & vapen en bänkskyttetävling, en tavla skickades med i tidningen. De som köpte tidningen fick skjuta en serie på 100m 5×5 skott och sedan skickade de tillbaka tavlan till bolaget. Torsten ställde upp och skickade in sin tavla, men kom ej vidare i den tävlingen.

Samma år byttes shilenpipan ut mot en kallhamrad Carl-Gustav, Torsten trodde inte det var sant när han kollade träffbilderna han hade skjutit. Bössan gick nu riktigt bra för honom.

Så 1985 bar det iväg till Åland för att delta på det första nordiska mästerskapet, tävlingen sköts med en enda vindflagga på 100m, och den satt mitt på plan. Tävlingen sköts om 5 skott på 3 serier. Jan Stenroos, Åland var vänlig att ta hand om Torsten när han anlände till ön och bjöd på både husrum och mat under tävlingshelgen. Det skymtades en del 6PPC-Hart bänkskyttebössor, sleevade remingtonlås med McMillans bänkskyttestockar. Det fick Torsten att känna sig lite underlägsen med sin Carl-Gustav i sporterstock, men slutade ändå på en 6e plats av ca 20 tävlande. På prispallen stod finska familjen Sjöström som delade på ett gevär, närmare bestämt en fabriksbyggd Hart 6mm PPC från USA.

Under tiden Torsten var på Åland så fick han blodad tand för en Hart bössa, drömmarna efter den pågick i ungefär 3 år. Han införskaffade då en Remington 40X Br, och en Tikka 55 kaliber 222 remington, monterad av Stenroos. Till en början var Torsten rädd för att skaffa en PPC, just för att det ej fanns färdiga hylsor, det enda alternativet var Sakos 220 russian hylsor som dessutom var väldigt svåra att få tag på.

1988 anordnades den första Palmisano Cup tävlingen i Lochteå, men Torsten hade ej vetskapen om att det skulle vara en tävling där just då, först när tävlingen var avblåst och deltagarna var hemkommen fick Torsten höra via ryktesvägar att en tävling hade skjutits i Finland. Så han höll ögon och öron öppna inför nästa Palmisano Cup.

1989 på våren lastade Torsten sin bil, med sig hade han sin far Lars, Remington 308 och 222an som Lars sköt med, och åkte bottenviken runt över till Finland för att delta i 2a omgången av Palmisano Cupen i Lochteå. På lördagen sköts en warm-up + 2 serier, och söndagen sköt man de övriga 3 serierna.

Torsten gjorde bra ifrån sig på lördagens skytte, och hade en 3e placering. Finnarna kände sig hotade av den unge svensken och hans far, så de besökte Torsten och Lars på hotellet de huserade på under helgen. Där togs alla fula knep till för att få Torsten under bordet så han ej skulle ta hem segern på söndan. De lyckades lite grann, Torsten slutade på en topp 20 placering av ca 60 tävlande.

Det var otroligt fina prisbord på den tiden, med vapen, kikarsikten och pipor.

Vintern 1991 så köpte Torsten sig en Hart-bössa, som än idag är en favorit. Samma år gick första VM tävlingen av stapeln i Frankrike. Men det gav inga större framgångar för de svenska skyttarna som bestod av ; Torsten & Lars Åström, Donald Andersson, Anita Andersson, Mats Hellman, Per Herman, Bengt Nilsson, Anders Nilsson och Gustav Lundén. Tävlingen var proffesionellt utförd av arrangörerna. 300m tävlingen var svår, då alla vindflaggorna hade blåst omkull. Torsten tyckte det var riktigt roligt att delta i den här tävlingen då han fick träffa legenderna som var med i tävlingen ; Walt Berger, Tony Boyer, Dr Louis Palmisano som var delaktig i PPC-hylsans uppkomst, var även Palmisano som skänkte det vandringspriset för Palmisano cupen som än i dag vandrar runt. Att nämna så är det Stefan Karlsson, Umeå som sist tog hem pokalen, och kommer även försvara den på nästa Palmisano tävling som går av stapeln 24 April 2010. Palmisano anordnas alltid sista helgen i April i Finlands Lochteå . I år så blir det 21 gången i rad som Torsten deltar i Palmisano.    

1992 tog Torsten revansch på Palmisano och vann den cupen, han hade ett grand agg. på ca 7mm 5×5 serier. 

Första EM:et Torsten deltog på var 1993 i Fredriksberg. Bo Pettersson tog guld på two-gun tävlingen , det var Bo:s första stora bedrift, då han var relativt ny i sporten så gjorde han riktigt bra ifrån sig.

Vid det här laget så har Torsten hunnit bli en fullgod skytt som kunde det mesta och har koll på sina prylar.

Genom årens gång har han rest runt i världen och tävlat både i EM och VM. Jag frågade Torsten om han har någon särskild medalj som han är särskilt nöjd över, med tanke på alla tävlingar han deltagit i och hamnat på prispallen,  han tog då fram en VM-brons medalj 300 yard som han tog i Phoenix-Arizona 1997.

Nämnvärt är att redan 1994 på palmisano var det 50 tävlande med ett grand agg. under 10mm.

Torsten själv tycker att i dagsläget skjuts det inte så mycket bättre än vad man gjorde när han började med skyttet. Det är svårt att säga vad det beror på, men han tror att man sköt och exprimenterade och tränade mera tidigare än vad man gör nu.

T.ex veckan innan Palmisano år 1992 skulle gå av stapeln, tog Torsten ledigt och tillbringade hela dagarna på skjutbanan för att träna.

2001 så började han tillverka egna kulor och det visade sig att de egna kulorna sköt riktigt bra när han deltog på VM i Nya Zealand.

I dagsläget så kan man om det finns på lager, köpa kulor av Torsten.

Under den här intervjun jag var hos Torsten, så blev han väldigt nostalgisk och visade filmer från diverse tävlingar, och plockade fram lite medaljer och historier runt dom. Vi skrattade en hel del åt tokigheter som han återberättade.

Är det så att ni vill veta mera, så tror jag att Torsten gärna delar med sig av sina erfarenheter och vetskaper han samlat på sig under årens gång.

// Sandra


Torsten Åström