Fly Shoot

Fly Shoot 500 m.

I Australien dök det upp en lite ny och udda skyttegren på 90-talet.
Det var en form av poäng-bänkskytte på 500 m.
I mitten av tavlans ringning är en fluga tryckt som är knappt en tum lång.
Det ska föreställa en sk march fly, något som kan liknas med våra bromsar.
Träffar i flugan resulterar i en sk “fly patch”, det är ett tygmärke som är
ett bevis på att man är en “fly shooter”.
Träffar man flugan fler än en gång under tävlingen står det en siffra på
tygmärket med antal träff.
Jag blev biten av marchflugan här nere!

Text och foto: Stefan Karlsson

Australiensarnas flugskytte på 500 m är en rejäl utmaning för den som ger
sig på denna skyttegren.
Men trots att man i ärlighetens namn måste erkänna att det är ett rätt svårt
skytte är det så intressant och roligt att det hela tiden dyker upp nya skyttar
här nere i Australien som testar på skytteformen med helt vanliga jaktbössor!
Reglerna är relativt enkla och dessutom tryckta på själva skjuttavlan.
Flugskyttet är en officiell skyttegren inom SSAA, som Australiens
sportskytteorganitation heter.
Första tävlingen för flugskyttarna sköts i Canberra runt 1990 och tävlingsformen
är förhållandevis populär här i Australien i dagsläget.
Just nu samlar flugskyttet mer skyttar än LV/HV tävlingarna gör, många fly shoots
har mer än 50 deltagare.

Enkla regler.

För att slippa diskussioner och antaganden när det gäller reglerna valde de som
introducerad flugskyttet att trycka reglerna på tavlan.
Det finns två klasser, fri klass och lätt klass. Även kallad lätt och tung klass.
Reglerna är likartade i båda klasserna förutom viktbegränsningen i lätta klassen
och det faktum att man får skjuta med benstöd i lätta klassen.
Vikten är drygt 7 kg för dom lätta bössorna, inkl ev benstöd.
Maxkaliber är .50 Bössorna får inte vara av typen “rail gun”, dvs det måste vara
ett vapen som skjuts från sandsäckar.
Bakre och främre stödet får inte heller sitta ihop. Inga mynningsbromsar är tillåtna.
Det är inga regler för hur kolven ska se ut i övrigt.
Tävlingen skjuts i formatet en warm up (prov/inskjutningsserie) och sen 5×5 tävlingsskott.
Resultatet presenteras som poäng men det finns bonuspoäng att hämta med en liten
träffbild med. En liten träffbild ger några extra poäng att lägga till i totalen.

Medhjälpare.

Skytten får ha en sk “spotter” vid bänken som hjälper till att se vad som händer på
tavlan med en målkikare.
Varje skytt får tre provskott till förfogande för varje serie, man får bara ta med
åtta skott till bänken inför varje omgång.
Provskotten skjuts vanligtvis på en vitmålad stålskiva som hänger vid tävlingstavlan.
Detta medger att man ser var skotten träffar även i nästan alla väder och mirage.
På tävlingstavlan är det dock betydligt svårare att se skotthål på 500 m…..
Detta innebär att medhjälparens arbete är viktigt. Man kan i bland följa kulans virvel
genom luften och på så sätt se vart på tavlan kulan träffar men det krävs en bra
målkikare och viss rutin för att detta ska vara en säker metod.
De flesta har en nedskalad tavla på bänken där man kan visa med en penna, nål eller
annat var träffarna sitter.
Spottern hjälper i en del fall till med vindläsningen med. Är det en nybörjare med är
detta ett utmärkt sätt att få skytten att känna sig lite tryggare och ha en rutinerad
skytt vid sidan som medhjälpare gör att steget att testa inte känns så stort.

Kalibertaktik.

När det gäller valet av patron till denna form av skytte är det två faktorer som är viktiga.
Bra precision är en given faktor i kombination med liten påverkan av vinden.
Den andra faktor som spelar extremt stor roll är förmågan att se kulhål på 500 m!
Detta gör att man ser topp optik på bössorna som ägs av hårt satsande skyttar.
Stora hål underlättar givetvis och därför är .30 ganska populär inom fria klassen i
flugskyttet.
Det är rejäl skillnad i “upptäckbarhet” mellan 6 mm och .30 på tavlan!
Jag spottade åt Stuart och Annie Elliot på den tävling jag sköt i Brisbane i november
2013. Annie sköt med en 300 WSM och Stuart med en 6 mm Dasher.
Nu var målkikaren inte någon toppkikare direkt måste jag erkänna men det var påtaglig
skillnad mellan 6 mm och .30!
När värmen kom in efter första serien hade jag i stort sett tappat kontrollen över vad
Stuart gjorde med sin Dasher, Annie däremot kunde jag följa utan större problem trots
jobbig mirage!

Optik.

Stuart och Annie Elliot är distributörer av March kikare och det i kombination med att
båda är starkt engagerade i det mesta skyttet som handlar om precision i kombination
med ett kikarsikte här nere gör att det sitter Marchkikare på många “Fly guns” här nere!
Jag kikade runt i både Nightforce bänkkikare och deras mer “taktiska” serie NSX och
skillnaden i upplösning och förmåga att se kulhålen mot Marchkikarna var i ärlighetens
namn till Nightforces fördel i en del fall.
Dessa kikare var inte inställda efter mina ögon bör tilläggas!
Marchkikarnas extrema förstoringar, upp till 80 x, kan inte utnyttjas även om det var
extremt ljust.
Det kommer helt enkelt inte in nog mycket ljus i kikaren och siktbilden blir mörk.
Detta beror även på banans beskaffenhet och omgivningar.
På andra banor kan högre förstoring funka och underlätta skyttet.
Jag hade en 8-80x March på bössan jag sköt med och på morgonen när miragen inte
var så påtaglig hade jag den på runt 60 x men senare var jag tvungen att gå ner till
runt 45-50 x för att få maximal kontrast.

Man blir smart med en bra bössa!

Bössan jag lånade av Stuart Elliot för denna tävling var en tung pjäs i 300 Win Mag.
Låset var ett sleevat vanligt kort Remington 700.
Mycket jobb är dock lagt på låset och enbart låset med sina dubbla stålsleevar väger 6kg!
Allting satt bäddat i en McMillan Big .50 med en stålplatta monterad både under fram
och bakstock med axlar monterade som bössan gled på i stöden.
Bössan väger närmare 30 kg och rekylen är mindre än med en 6 PPC i HV trots att jag
sköt med 200 gr Berger hybrids i god fart!
Pipan är en Maddco med 1-10″ stigning. Bössan skjuter fruktansvärt bra och jag
lyckades med konststycket att vinna tunga klassen och komma tvåa totalt.
Han som vann lätta klassen hade samma poäng som jag men hade träffat fler flugor så
han tog totalen. Jag lyckades träffa två flugor under dagen och målet var att försöka
att i alla fall träffa en under dagen så slutresultatet var långt över min förväntan!

Fly shoot i Sverige?

Givetvis blir man ju lite sporrad av dels framgång och en helt ny form av roligt skytte!
Tanken är att vi ska testa att skjuta en fly shoot på 500 m banan i Sävar strax norr om
Umeå nästa sommar 2014.
Vi kan i stort sett kopiera förutsättningarna som finns här nere i Australien förutom
stålplåten som används som provtavla måste ersättas med något annat.
Vi får inte skjuta på stålmål i Sävar och dessutom skulle vi förstöra tavelstället om vi
pepprade det med mantelrester.
Reglerna medger att man skjuter på papper på provtavlan men jag funderar på att måla
tex svart kanalplast vit och på så sätt få en liknande effekt som en stålplatta ger.
En vitmålad kanalplast ger en svart ros runt kulhålet som syns bra på 500 m.
Lite mer arbete under själva tävlingen men å andra sidan bra mycket billigare än 6 st
hardoxplåtar som ska skäras ut och monteras upp!

Förutsättningar.

Jag tror det kan komma att bli ett visst intresse för denna form av skytte eftersom det
sporrar den som ska skjuta att ta med en kompis som observatör.
Det gör att fler kanske inte känner en oro att testa nåt nytt när man får skjuta i lag
med nån man känner och är bekväm med.
Själva lagarbetet tyckte jag var väldigt kul och inspirerande, det finns inte i så
många andra skytteformer.
Man kan uppleva det lite på VM och EM i viss mån när man försöker hjälpa, eller få
hjälp av sina lagkamrater när det är LV/HV tävling.
Det är även helt perfekt för nybörjaren (vilket alla Skandinaver är på flugskyttet) då
man kan få stöd och hjälp av den som sitter jämte på bänken och kollar genom målkikaren.
Givetvis agerar vi som kommer arrangera tävlingen medhjälpare vid bänken till den som
kommer ensam och inte känner någon på plats!
Denna typ av hjälp vid bänken under tävling är inte tillåtet inom det bänkskytte vi är
vana med att skjuta hemma i Sverige.
Vi kanske skulle ta och fundera på om vi skulle införa faddersystem, som i fältskyttet,
för de som är nybörjare även i de bänkskytteklasser vi redan skjuter

Varmt och skönt!

Jag som skriver dessa rader sitter nu i skuggan på baksidan av Stuart och Annie Elliots
hus i utkanten av Brisbane. Det är väl över 30 C i skuggan och poolen ser väldigt
inbjudande ut!

Jag kommer tillbringa det mesta av den svenska vintern här nere i värme och sol och
jag träffar hela tiden nya trevliga bänkskyttar här på små och stora tävlingar.
Vi ses till sommaren hemmavid på någon skjutbana!
Börja planera för ett första flugskytte på 500 m i Sävar till sommaren!

Den 300 Win Mag jag sköt med i Brisbanes fly shoot.

Reglerna som är tryckta på tavlan.

Vanliga jaktbössor sågs på bänkarna jämte rena specialbössor!

Les Fraiser, en av de bästa flugskyttarna och drivande inom flugskyttet.
Mycket sympatisk med!

Provskottstavlan får ett färskt lager färg mellan serierna.

Stefan Karlsson himself.

1 Flugträff!